Framme

Nu är jag då framme i USA hos B. Har varit här i två veckor nu och jag börjar komma in i det hela igen. Känns riktigt bra. Jag blev riktigt förvånad över hur fort det gick att ta sig igenom tullen när jag väl kom hit. Jag hade väntat mig att få sitta och vänta på min tur ett bra tag men efter ungefär fem minuter ropades mitt namn upp och jag fick svara på en fråga - när vi gifte oss. Sedan var jag klar och fick skriva på papper och ta fingeravtryck att stämpla med. Och sen fick jag gå igenom dörrarna in till det land som känts förbjudet under så lång tid.

Ett par dagar efter att jag kommit hit kom även mina kära föräldrar. De hade med sig lite saker till mig och ville även se hur jag ska bo nu den första tiden. Min bror M och syster J har redan sett det här stället, men sist mina föräldrar var här bodde jag och B på andra ställen. Kändes otroligt bra att mamma och pappa kunde hjälpa mig att smygstarta livet här i USA. Vi gjorde allt möjligt under den dryga veckan de var här. Mycket shopping blev det, men även utflykter till bland annat stranden, Amish country och New York City. Som jag har saknat den stan! Visste inte hur mycket jag faktiskt längtat tillbaka förrän vi var där igen. Jag bara myste hela dagen.

En annan höjdpunkt under besöket var självklart min födelsedag. Jag har inte firat den med både B och mina föräldrar förut, det har alltid varit den ena eller den andra. Nu fick jag fira den med alla och det kändes extra bra eftersom det var min 25-års dag. Jag och föräldrarna var ute i Amish country under dagen. Vi gick på vinprovning, körde lite bil och bara njöt i det underbara vädret. Det var solsken och runt 17 grader celsius. Jag tror aldrig jag har haft det så varmt och skönt på min födelsedag förut. Under kvällen avnjöts en middag på en kubansk restaurang inne i Philly. B och jag har varit där ett par gånger förut och alltid älskat maten. Bs pappa M och mina föräldrar hade inte varit där så vi tyckte det var kul för dem att prova maten också. Riktigt god mat har de, och jag tror alla blev nöjda.

I tisdags skjutsade jag mina föräldrar till flygplatsen igen och sa hejdå, fast inte innan jag lovat att komma hem till sommaren. Och det ska jag göra, jag måste åka hem en sväng under sommaren. Kommer sakna allt för mycket annars. Det är väl så det kommer bli, alltid kommer jag att sakna något. Bor jag här saknar jag Sverige och alla som bor där, bor jag i Sverige saknar jag mitt liv här i USA och särskilt B. Men vi är ju i alla fall bara ett telefonsamtal bort och att höra en kär persons röst är absolut bättre än ingenting.

Över?

Verkar som att den långa väntan äntligen är över! Fick mitt visum godkänt i mitten av januari och har min flygbiljett bokad för avresa om mindre än en vecka. Då reser jag för att bo med min man - lycka! Känner trots all glädje lite smått panik i kroppen. Har ju velat flytta tillbaka länge och jag vet att det är vad jag verkligen vill. Trots det blir det lite kaos i huvudet nu när jag vet att jag ska flytta och avresedagen närmar sig med stormsteg. Har så mycket att göra känns det som men jag vet inte alls var jag ska börja. Borde packa och rensa och en massa annat, men somsa gt, känner mig lite förvirrad. Har packat en väska nu i alla fall och rensat ur min garderob på sådant som jag vet att jag absolut inte kommer att vilja ha med mig. Det är itne nödvändigtvis gamla slitna saker utan en del saker som jag bara ångrat att jag köpt, eller som jag upptäckt inte passar så bra som jag vill.

Idag kommer det däremot inte bli vidare mycket packning känner jag. Jag ska med pappa en sväng upp på stan och uträtta lite ärenden. Dragkedjan till en av mina jackor gick nämligen sönder igår och den måste ju fixas innan jag åker helst.Sen ska det visst pckså växlas pengar (pappa som ska göra) och bankas pengar (jag som ska). Sen lite senare i eftermiddag blir det skön massage för mig. Ska använda presentkortet jag fick för snart ett år sedan innan det går ut. Bättre sent än aldrig, eller vad brukar man säga?